Var på hälsokontroll genom jobbet i veckan och fick höra att jag borde gå och prata med någon om min stress och min ångest.
Borde jag verkligen det? Visst jag mår pissigt ganska ofta, men jag tror ändå inte jag mår sämre än alla andra. Alla klagar ju över tryck över bröstet och andningssvårigheter. Alla har väl svårt att sova ibland. Och finns det någon förälder som känner sig tillräcklig? Som inte vill göra mer för sina barn? Som inte känner att man är en dålig förälder? Jag tror inte jag mår sämre än de flesta.
Ändå vore det ju skönt om man kunde må bättre.
I bilen hem från yogan på söndagskvällar lipar jag en skvätt i mörkret. Yogan är så befriande och samtidigt klär den av sanningen. För varje gång känner jag mig ett steg närmare mig själv och lite, lite mer försonad med min kropp. Spänningar släpper rent fysiskt i kroppen, men också mentalt.
Tack yoga-Maria!
Du anar inte vad du gör för mig ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar