Och så kom hon då till sist

Inget särskilt händer-korten tog slut till sist och om någon missat detta, så föddes vår dotter på söndagskvällen.

Har av förklarliga själ blivit dåligt med bloggande det sista, men ska nu i efterhand återge hur allt fick sitt slut - och sin början.

Som jag nämnde senast hade vi en tid för kontroll och ev. igångsättning kl 10 på söndagen. Det var fullt upp för personalen på förlossningen, så vi fick sitta där och vänta i tre timmar innan läkaren hade tid. Han bedömde att moderkaka och navelsträng såg bra ut, att det fanns gott om vatten och att barnet mådde bra, så det var ingen brådska med igångsättning. Vi fick en tid på tisdagen.

Efter några timmar hos Annica och Christian åkte vi hem igen, förberedde för en ny skolvecka och började gå och lägga oss. Då satte det igång. Ca 21:00. Från ingenting till kraftiga värkar direkt. Vi började förbereda oss för att åka in, men jag ville avvakta lite. Ville vara säker på att det inte stannade av när vi kom in igen. Så  fick Torbjörn i alla fall med mig  ut till bilen. Värkarna blev tätare och tätare och jag försökte mellan dem lugna Hampus som nu börjat gråta. Han satt och klappade mig på axeln.
I höjd med Skara ringde Torbjörn förlossningen och förberedde dem på att vi var på väg. Vid Varnhem gick vattnet och dessvärre, tätt följt av första krystvärken. Jag skriker åt Torbjörn att stanna samtidigt som han ringer upp ambulans. Vi stannar vid busshållplatsen och Torbjörn hinner precis runt bilen när huvudet tittar ut. I nästa krystvärk tar han emot ett litet kladdigt pyre. Med Torbjörns jacka runt sig får det ligga mot mitt bröst. Vi ringer förlossningen igen för att få hjälp med vad vi ska tänka på. Sedan tittar vi tillsammans med pojkarna in innanför jackan och konstaterar att det är en lillasyster.
Medan vi tar hand om den lilla och försöker hålla henne varm ringer Hampus farmor och ordnar så att hon kommer och hämtar dem.
Ambulansen kommer efter en stund och jag och lillan går över dit och får åka till sjukhuset.
Ja det var det äventyret. Först vänta, vänta, vänta i två veckor och sen kom hon med buller och bång vår älskade lilla täva.

Inget särskilt händer

När jag var liten hade vi ett Ronja Rövardotter-spel. På olika kort stod det olika saker att göra. Då bl.a. "inget särskilt händer". Jag tror bestämt jag bara får såna kort för tillfället.

Nu känns det i alla fall som att det vänder. Var på mvc på förmiddagen och fick en tid, på söndag kl 10, för överburenhetskontroll och igångsättning. Igångsättningen är inte klart vilken dag det blir. Söndag eller måndag beroende på hur mycket de har att göra på förlossningen. Känns skönt att ha ett "slutdatum" att ta fasta på. Sen vet man ju aldrig hur lång tid det tar att få igång det osv...

Nu släpper det även vad gäller "inget särskilt händer" i trädgården!! Den börjar äntligen vakna. Bäst då bara att jag hänger med och vaknar jag med.

Nu ska jag spela en omgång ordjakt med Tobbebjörnen och sen försöka sova. Verkar som det blir ett inget särskilt händer-kort på bebisfronten i natt med.
God natt!

Mera väntan

Det fortsatte till och från nästan hela dagen igår. Var dessutom väldigt yr och skakig, så det blev en riktigt slö dag. Sedan vaknade jag tidigt i morse av rejälare, täta värkar. Vi bedömde att det var bäst att åka. Ringde förlossningen. Hon tyckte inte vi behövde komma in dit ännu, så vi våldgästade Annica och Christian igen. Och ja sen blev det inte mycket mer. En heldag hos de stackarna i väntan på förlossningsstart.

Väntans tider

Väntans tider brukar det ju kallas och ja något annat än väntar kan jag inte påstå att jag gör. Sköter städ, tvätt och sånt där nödvändigt, men tar mig inte för något mer.

Börjar bli tjatig rapportering här. Igår var en ny sån där dag som inleddes med lite lagom intensivt värkarbete. Pojkarna fick gå till skolan och vi bokade in mamma för att åka till dem på eftermiddagen och skjutsa till handbollsträningen på kvällen. Så stannade det upp...

Idag hade Vilmer egentligen handbollscup i Alingsås. Morgonen började, sin vana trogen, med värkar, så Torbjörn vågade inte ge sig iväg. Tänk om det plötsligt går jättefort. Vilmer verkade dock rätt nöjd med att få åka på fotbolllsträning i Kvänum istället.

Nu ligger jag utsträckt på sängen. Magen drar ihop sig lite då och då...
I väntans tider.

5 dagar över

Nähä någon lillakarin på farmors födelsedag blev det inte. Vi trodde verkligen på detta igår morse och förmiddag. Pojkarna fick vara hemma från skolan och vi packade och var redo att åka... då slutade det igen.

Nu har jag gått över fem dagar. Samma som med Vilmer. Har haft en del sammandragningar på förmiddagen, men inga särskilt kraftiga, så det blir nog inget idag heller. :-(

...fortsättning följer

Jaa jag har ju tidigare trott på en till "lillakarin". Född på farmor Karins födelsedag den 10/4...
Ska vi tro på det kanske?
Har haft värkarbete från kl 23. Jättehäftig känsla; de andra sover, jag har endast haft tänt fönsterlampan i hallen samt en brasa i spisen som lyst upp, någonting säger mig att jag ska stå och gunga från sida till sida. Blir som att jag försvinner in i min kropp och bara gungar fram värk efter värk.
Såg antagligen inte klok ut. Som om jag utförde någon religiös dans, men det var väl ungefär så det kändes också... :-)
Nu fortsätter vi, jag och lillakarin ;-)

Fortsatt rapportering

Vi "sov" vidare natten mellan lördag-söndag hos Annica och Christian och tillbringade söndagen hos dem och hos Hillevi. Mamma och pappa kom och hämtade pojkarna och såg till så att de kom iväg på sin bowlingmatch.
Värkarna kom och gick. Mycket molvärk bak i ryggen. Vid tretiden bestämde vi oss för ett besök på förlossningen. Det visade sig inte riktigt vara redo, men allt såg annars bra ut. Högt blodtryck bara. Vi fick själva avgöra om vi ville stanna eller åka igen. Vi tog beslutet att åka tillbaka till Annica.
Intog viloläge där. Såg på film och klockade värkar som blev allt intensivare. Vid niotiden började de kännas ordentligt och kom med tre minuter mellan. Ett nytt besök på förlossningen. Den här gången blev vi inskrivna och låg där över natten, men som i ett trollslag var alla värkar bortblåsta. Hade under morgonen lättare värkarbete med 15 minuter mellan.
Med resultat att nu har vi lämnat KSS igen. Den här gången åkte vi hem. Ska bli bra att få träffa pojkarna. De blir väl besvikna när vi är hemma igen, utan bebis.

Fortsättning följer...

Värkar på riktigt

Japp tillslut kom det värkar som var värkar på riktigt iaf.
Gick och la mig när inget mer hände igår kväll. Vaknade 00:15 genomsvettig och med ordentligt värkarbete; 2-5 min mellan. Vi beslöt då att åka in till Skövde. Självklart avtog värkarna när vi kom hit, så nu ligger vi hos Annica och Christian och inväntar bättre tider. :-P

Värkar?

Jaha då var det den 6:e april som vi väntat på. Kan den vara punktlig tro?
Har haft värkar sedan kl 10 med 10-45minuters mellanrum. Men inte alls särskilt kraftiga, så jag vet inte vad som ska menas med detta. Satt i idrottshallen i två timmar och klockade värkar. :-)
Nu ska jag försöka sova en stund ifall det är på gång på riktigt. Blev inte mycket sömn i natt.

Graviditeten lider mot sitt slut

Ja nu ska det väl inte vara långt kvar. Nästa era är på gång och det är dags att sammanfatta graviditeten. ;-)
Gravid vid 31 års ålder = illamående till v 18, foglossningar, trötthet, underlivssvamp, ischias, halsbränna, domningar i armar, mer foglossningar, ont under vänster revbensbåge, trött i kroppen, underlivssvamp igen, låsningar i muskler, nedsatt glukostolerans, klåda över hela kroppen, svamp mellan tårna, bristningar på magen, en bebis som boxar på urinröret (aj!), svamp i armhålor och jumskar, svårt att sova, stel i hela kroppen... nej allvarligt talat, det har varit mycket positivt också. Det är vansinnigt häftigt hela grejen. Väntan, drömmar, sakta växer något fram, ett litet räkliknande foster som utvecklas till en liten människa, och att denna gången få dela detta inte bara med Torbjörn utan också med två storebrorsor har varit helt underbart! De har varit otroligt engagerade hela vägen och vi har hela tiden varit noga med att de ska känna att det är vi fyra som tillsammans ska ha en bebis. Det var viktigt för oss att det var pojkarna som först fick veta det när graviditeten var ny och det var vår gemensamma lilla hemlighet.
Nu återstår att se deras reaktioner när den är född. Det ska bli så spännande. Nu bara vi längtar. På lördag är det beräknade förlossningsdatumet... :-)